Som radiobilar krockar uppför gatan ölkannorna om natten på Världens bar, och med Strömmen i ryggen och hemmet framför sig vandrar han med lätta steg i riktning mot ingenting alls och allt på samma gång; här undanskymd från såväl spårvagnar som promenader, men inte är idyllen mindre påtaglig för det.
Och så är det vår.
Page 1 of 3