Här om dagen försökte jag åka tåg. Det gick sådär. Tog en och en halv timme längre än planerat.
Hans kroppspråk tycks försöka yttra något i stil med “VAD SKA JAG TA MIG TILL?!”.
Hennes bildspråk tycks säga “Vad fan glor du på?”. Detta trots att det är hennes nacke som säger det.
(Observera snarlikheten i frisyrvalet.)
Som radiobilar krockar uppför gatan ölkannorna om natten på Världens bar, och med Strömmen i ryggen och hemmet framför sig vandrar han med lätta steg i riktning mot ingenting alls och allt på samma gång; här undanskymd från såväl spårvagnar som promenader, men inte är idyllen mindre påtaglig för det.
Och så är det vår.
Page 1 of 25